De stora gula äggen
Jag sitter vid en vägkant och kastar snöbollar på ett stort luddigt ägg. jag träffar och ägget rullar ner för backen och över till andra sidan vägen. Där ligger de andra äggen. Så nu är det bara ett kvar som ska över till andra sidan,solen lyser på och bländar mina ögon men ja gör mitt bästa för att träffa. Plötsligt hör ja en bil den kör längs vägen ja sitter på,jag fortsätter kasta. Bilen stannar,en gubbe kliver ur bilen,jag ser knappt då solen förblindat mina ögon. Han går mot mig,jag känner hur underlaget där ja sitter inte längre består av snö utan av nån sorts geggig lera. Han säger att ja ska slappna av ,och sätter sin hand på mitt huvud. Jag fattar ingeting men gör som han säger då ja numera befinner mig i nån konstigt tillstånd då ja knappt kan röra mig längre. Gubben ställer sig på väggkanten och trycker ned mitt huve allt vad han kan,jag sjunker ner genom leran,jag kan inte röra mig,och jag kan absolut inte ta mig upp igen. Han säger att ja ska "låta bli ankorna" och trycker ned mitt huve under marken under den geggiga leran så ja inte längre får nån luft,jag syns inte ens längre hela jag är under mark. Jag försöker få luft men förgäves. gubbjävel!
jaha..då var man vaken.
2009-08-18 @ 11:00:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
